fredag 6 februari 2015

Inget varar för evigt, allt har ett slut...

Vi tog vår sista promenad och han fick bestämma vägen. Stannade och luktade, tittade ut över åkern. Allt gjorde vi i hans takt. Stannade upp ibland, kände vinden, lyssnade på skogen och dess ljud. Blickade framåt. Inte en gång såg han sig om. Hundar är sådana, dom ser framåt. Det som varit tillhör det förflutna. Vad finns bakom nästa krök? Ett rådjur att jaga? En spännande fläck att lukta på?

Vi gick vår promenad och pratade om livet och döden. Döden är inget att vara rädd för, den gör inget ont. Det är saknaden som gör ont, oerhört ont. Men själen lever vidare, det är min tro.
Därför vet jag att han alltid är med oss, på ett eller annat sätt.

Idag är en sorgens dag. Vi kommer att sakna dig käre vän.



Emil 2003 – 2015
En mycket speciell liten tax