Säg aldrig aldrig...

Adonis skulle alltid stanna hos mig, jag skulle aldrig sälja honom! Nu är det gjort... Han flyttade till Göteborg i helgen. 

För att göra en lång historia kort... När jag letade häst för drygt 7 år sedan var det en arab jag var ute efter. Snubblade över annonsen på Adonis och det klickade direkt! Jag beslöt att köpa honom, trots att han var korsning arab/American saddlebred. Det är jag absolut inte ledsen över, vi har h mycket roligt tillsammans! Men med tiden så insåg jag att Adoins inte riktigt passar till de grenar jag vill tävla i; pleasure & trail bl.a. Aveln ligger mig också varmt om hjärtat och det är svårt att använda en valack i avel ;) Jag började skolan och fick mindre och mindre tid över till hästarna.  Alla dessa bitar, tillsammans med att Adonis är en häst som gärna vill göra något varje dag, gjorde så att jag tog de svåra beslutet att sälja honom. Jag funderade länge och väl innan jag satte ut en annons på honom, man vill ju inte göra något förhastat. Speciellt inte när det gäller den som jag trodde skulle vara min vän i 20 år till... Under resans gång funderade jag mycket på om det jag gjorde var rätt? Men tänkte att det är mer fel än rätt att behålla någon man håller så varmt om hjärtat när man inte har den tiden som han behöver! Nu är jag än mer övertygad om att det jag gjort var rätt val!

Jag körde Adonis till hans nya hem i helgen. Lastar ut och vi går bort till den hage han ska stå i någon dag, innan han släpps ihop med de övriga hästarna. Han går in i hagen och bara finner sig, ställer sig och äter och tycker livet är helt ok. Det var första bekräftelsen, han accepterade sin nya miljö direkt! Men den största bekräftelsen var när vi (Adonis nya matte och jag) tog upp honom till paddocken. Vi tänkte att han skulle få springa av sig lite och jag skulle samtidigt visa lite "småtricks" som kommer hjälpa igång Caroline lite. När han då släpps lös och Caroline går iväg, följer han henne... Precis så som han följt mig i alla år! Underbart och mitt hjärta kunde inte glädjas mer! Där och då visste jag, detta blir kanonbra! Jag såg hur han tydde sig till henne och sökte stöd hos henne och resan hem blev mycket lättare än jag trodde. Kan det bli bättre än så här? Som säljare är detta precis vad man letar efter!

Så Caroline, nu önskar jag er lycka till. Jag är övertygad om att ni kommer trivas bra tillsammans. Även om det är tomt här hemma i hagen och jag saknar honom så oerhört mycket, är jag så glad över att ni två funnit varandra! 

Bloggtorka

Verkar drabbats av den moderna åkomman "bloggtorka". Har varit grymt upptagen med massor av saker och bloggen har inte riktigt prioriterats! I alla fall så har jag gjort sluttenta, klarade den och har således tagit examen. min titel är numera "Diplomerad Hästfysioterapeut"!! Så småningom ska jag nog satsa på ytterligare ett prov för att få ett certifikat, men ett steg i taget! Nu har jag i alla fall kommit på ett (ev. två) bra namn som jag ska döpa mitt företag till. I veckan ska jag börja med allt det där jobbiga pappersarbetet som behövs... suck. Tur man har snälla och goa vänner som kan hjälpa en stackars korkskalle!

Flamma åker på betäckning igen om ca en månad. Denn gången testar vi seminet som jag importerade från USA. Hingsten heter The Knights Reflection och är döläcker! Ska bli spännande att se vad detta kan ge. Jag är mycket nöjd med nuvarande fölunge (eller åring, som han ju faktiskt är i år), men tror att denna kombination kan bli ännu bättre! Det här med avel är spännande!!! Det kommer även att bli lite annan förändring i "hästparken" framöver. Men mer om det vid ett senare tillfälle.

Här har ni en filmsnutt på Reflection. Sätt på ljudet, det blir mycket häftigare då =)

Jaha , vad mer ovettigt finns det att uppdatera om? Som sagt... bloggtorka. Jag tror jag lägger av nu innan det blir långradigt!

Glad påsk!

Ubuntu

Köpte denna cola på Konsum. Fairtrademärkt, god (smakar lite som Iglooglass) och dessutom doneras 15% av vinsten till olika utvecklingsprojekt i Malawi :-)

God och gör gott!

Vår ute, vår inne, vår i hjärta, vår i sinne

I tre dagar har det varit varmt ute. 6-7 plusgrader, idag är det 8,5 plusgrader. Jag tar det som ett säkert vårtecken. Även om jag gillar snö och kyla så är ju våren helt underbar. Borsett från att hagarna ser äckliga ut, hundarna blir grisiga som aldrig förr och saker som gömts i snö kommer fram i tö (nu pratar jag om hundskit). Visst är det skönt med sol och blå himmel, vägarna blir sakta men säkert isfria och när dom är helt isfria ska hästarna få sig ett tandläkarbesök. Jag vägrar att dra transport på snorhala isiga vägar! Ridningen kan man komma igång med ordentligt också. Tog av täckena på hästarna idag så dom får lite sol på sig.

Igår fick vi reda på vilka som får gå från jobbet. Det var en konstig och annorlunda stämning på arbetsplatsen... Jag hade ju redan ställt in mig på att få sluta och funderat på vad jag vill göra istället. Snacka om att jag blev förvånad när jag fick veta att jag får stanna! En blandad känsla av förvåning och glädje var det. Samtidigt som jag är så otroligt ledsen över att många fina och trevliga arbetskamrater inte får vara kvar. Nu får vi se vad som händer; om jag får byta avdelning och vilket skift jag kommer hamna på. Petitesser kanske jämfört med att bli arbetslös, men ändå en stor grej för mig. Jag trivs bra på mitt skift och det är alltid tråkigt att behöva "bolla runt" med skiften och inte veta vilka man ska jobba med i framtiden. 1 maj är det sagt att vi ska börja med 3-skiftet och det ska på ett sätt bli skönt. Jag slipper ju jobba helger, däremot ser jag inte fram emot att jobba fem förmiddagar i sträck...! Morgontrött som jag är. Jaja, jag har kvar mitt jobb. Att klaga över sänkt lön (som många faktiskt redan gör) tänker jag inte göra! Jag kommer att ha en inkomst i alla fall. Jag hoppas att de som får gå kommer hitta nya och kanske bättre jobb. Jobb som dom faktiskt trivs med! Även om det nog kan vara svårt idag med jobb överhuvudtaget...

Men låt oss nu inte sörja, det är ju vackert väder ute!

Man bör skilja på arbete och fritid...

Men när fritiden blir ens arbete då? Min utbildning som jag går (för er som missat läser jag till Hästfysioterapeut) har gjort att jag självklart träffar nya människor och hästar under mina besök i olika stallar. En del besöker jag en gång och endast då, medans andra blir återkommande kunder som jag besöker med jämna mellanrum. När jag lämnar ett stall där jag börjar lära känna en viss häst, funderar jag en del på dennes problem (om det finns något) även hemma. Finns det inget problem, dyker hästarna upp i mina tankar ändå med jämna mellanrum. Ibland kanske jag inte besökt just den hästen på ett tag, då kan jag undra hur den mår, om den kanske skulle behöva ett nytt massagebesök? Det händer ju såklart att hästar blir sjuka och inte längre kan finnas bland oss. Än så länge har jag inte varit med om att en patient (häst) blivit sjuk och framtiden varit osäker för denne..... förrän nu.... Jag kan inte hjälpa att jag tänker på den stackars hästen, jag känner mig förtvivlad över att inte kunna göra något. Sjukdomen den drabbats av har jag ingen möjlighet att göra något åt och det känns förtvivlat tråkigt! Givetvis tänker jag även på ägarna, hur tråkigt måste det inte kännas?! Jag kan inte ens föreställa mig, har inte själv behövt ta bort någon häst (peppar, peppar) men bara tanken på det gör ont. Jag hoppas, hoppas att det kan gå att göra något, för jag vill så gärna träffa denna häst igen. Jag hoppas för ägarnas skull att den tillfrisknar. 

Så...att inte ta med sig jobbet hem är inte alltid så lätt... Speciellt inte när man brinner för det man gör!

Jag tänker på er, ni vet vilka ni är!

Förkyld igen...

Då var det dags igen. Var hemma från jobbet inatt och stannar nog hemma kommande natt också. Det är ju inte så längesedan jag var sjuk.. Tycker jag varit sjuk ofta den sista tiden, jag som annars aldrig är sjuk har åkt på både magsjuka och kraftiga förkylningar... Hmm, någon nämnde att stress kan sänka immunförsvaret. Men stressad...JAG?! Närå... har bara liiite för mycket att göra just nu ;-) Men snart är jag klar i skolan, har tenta i mars... Puh... Är en hel del uppgifter som jag måste skicka in innan dess, har en hel del som inte är klara ännu...  Men det löser sig nog!

Har inte så värst många roliga bilder att bjuda på idag. Lägger in en bild på mig och Adonis när vi var i Tidaholm och red för Stefan Spak. Tror det var 2010... Flänger runt så mycket med hästarna så jag minns inte.

Nu är det dags för mig att bege mig till Apoteket och sedan köpa lite hundmat... Ja, även fast man är sjuk så behöver djuren sitt ändå. 

Kallt, kallare kallast...

- 28 grader igår natt! Huuu... Jag gillar i och för sig vinter och kyla, men riktigt så kallt behöver det ju inte vara! Vi har i alla fall en hel del snö, och det är ju alltid trevligt. Det kom väldigt mycket på väldigt kort tid! Nu är jag nöjd, har både kyla och snö. Behöver inte mer snö, inte heller kallare än så här ;-) 

Therese var här i helgen, det är alltid lika roligt att träffas. Det blir ju så sällan. I söndags var det gnistrande vacker väder och då bestämde vi oss för att försöka få lite bra foton med hennes kamera. Jag slängde upp Erika (Agne's dotter) på Adonis och lät dom skutta runt i djupsnön. Tror nog att dom gillade det ganska mycket båda två! Ett axplock av de bilder som Therese tog syns nedan. Lite beskärning, fix å trix så är dom snart redo att läggas upp på den nya hemsidan jag håller på att jobba med =) Min nuvarande "ligger nere" kan man säga. Det tar lite tid, men jag hoppas kunna lägga upp den nya sidan snart!

Jag ska bara plugga, jobba, träna hundar, rida hästar, bära vatten, hämta hö först.... och äta och sova (om jag hinner ;-p )

Eddie & Star, 2 "pinnar" gör sitt
bästa för att ta sig fram i djupsnön.

Tack, återigen Therese för dom fina bilderna =)